pappa
Jag är skilsmässobarn och har levt ett "varannan-vecka-liv" sen jag var sex år. När jag var liten var jag alltid pappas lilla flicka. Ni vet när småbarn gråter så brukar dom ju alltid gråta efter mamma, jag grät efter pappa. Att leva ett sånt liv har funkat ganska bra för mig, fram tills nu. Saker och ting förändras och ibland kan det vara svårt att acceptera. Jag tror att det som tonårstjej är ganska mycket enklare att bo tillsammans med sin mamma. Jag har ingen aning om hur ni är, sånt är ju helt enskillt, men jag har iallafall ganska mycket lättare att prata med min mamma om saker. Så har det alltid varit. Visst jag har alltid kunnat prata med pappa också, men inte på samma sätt. Pappa har alltid vart den som jag har skrattat, skämtat och gjort roliga saker med och mamma har vart den som jag har kunnat prata ut ordentligt med och haft det mysigt med.
Nu när jag har blivit äldre och det bara blir mer och mer i skolan så har jag insett att jag inte kan leva i en väska. Jag menar, jag kan inte flytta fram och tillbaka en gång i veckan. Så jag har därför bestämmt mig för att bo hos mamma hela tiden nu och åka till pappa när jag känner för det. Men jag är ganska bekväm av mig så imorrse när pappa ringde och väckte mig fick jag ganska dåligt samvete. Jag har inte träffat honom på nästan tre veckor och knappt ringt heller. Pappa sa i telefonen: "om du slutar komma hit så kommer vi att tappa kontakten, det vill jag verkligen inte Anna". Det vill inte jag heller, inte för allt i världen. Jag älskar min pappa och han är en av dom underbaraste personer jag känner så någon kontakt ska inte tappas här inte! Jag ska bli bättre på att verkligen ta vara på mitt liv och alla underbara människor det innehåller. Jag älskar dig pappa.
Oj, det blev långt det där. Men ni behöver inte alls lästa, jag var bara tvungen att skriva av mig lite. 
Hej Anna
Jag har aldrig kommenterat en blogg men någongång ska var den första.Ibland går jag in och tittar på din blogg. Den är kul att följa.
Det var nyttigt att läsa dina rader om hur det känns att bo på två ställen och leva i kappsäck. Jag beundrar er alla skilsmässobarn som så ofta biter ihop och står tåligt bredvid. Ni måste acceptera så mycket ni inte valt. Tonårstiden är inte helt lätt o det är mycket som händer omkring er. Då är det bra om man känner sig tillfreds runt omkring och har människor som stöttar. Jag hoppas att du känner att du har det. Pappa och jag har också funderat mycket. Det har varit en lång sommar och vi saknar dig. Tiden går så fort.
Du har helt rätt i att fokus på skolan är viktigt och att det också är jobbigt att flytta varje vecka. Vi kan väl försöka komma fram till en bra lösning tillsammans. Det är ju inte alltid kvantitet utan kvalitet som är viktigt. Det är bara så lätt att tiden går.Att vara en del av varandras vardag är också betydelsefullt.Jag vet att pappa vill att du ska göra det som känns bäst för dig men men jag vet också att han vill vara en del av din vardag.
Ja det här blev nog också långt men ibland är det skönt att få iväg några rader.
Ta hand om dig och kom snart
Ann
det du skrev shit vad bra skrivet !
jag har gjort samma sak left i en väska hela mitt liv men inte längre.
puss fin blogg !
Annapanna,du skriver riktigt fint, och jag tycker du är hur modig som helst som vågar göra det här! jag tror och hoppas du vet det men jag säger det ännu en gång att du ALLTID kan komma till mig, jag jag älskar dig tjejen, massamassa pussar,kramar och kärlek från din lilla ronja.
<3
jag vet hur det känns.
jag är o va "pappas lilla flicka" konstig nog.
jag pratar mest med pappa, inte min mamma.
och för mig är det exakt samma sak fast med min mamma, jag bott eller jag bor hos pappa nu bara nästan.
det händer att jag bor hos mamma på helgen eller något sånt, men det känns skönast så.
för som du sa, att leva i en väska är inte alls kul för det är ju så det blir?
man måste flytta varje vecka, för mig va det var tredje dag jag flytta från mamma till pappa o så vidare.
och det va extremt jobbigt, jag glömde alltid saker, jag glömde mina läxor o böcker.
men du ska se att det blir bättre, och jag finns om du behöver prata eller något sånt.
hoppas allt blir bra <3
